Det politiska livet ter sig olika. Här har vi en regering som får en svidande kritik av riksdagens konstitutionsutskott. Dessutom ett helt enigt konstitutionsutskott vilket i sig måste ses som extra anmärkningsvärt då KU under de senaste åren har präglats av ett ökat politiserande snarare än av objektiv granskning av ministrarnas gärningar. Visst denna enighet kan förvisso bero på att vänsterpartierna avsåg att mildra kritiken genom att gå med på skrivningarna vilket därigenom gjorde skrivningarna väl tama. Trots detta är det bra att KU på allvar återtar sin funktion som ett granskande organ.

Kritiken som KU nu gav är en anmärkningsvärd svidande kritik mot regeringen, mot en lång rad ministrar. Efter denna svidande kritik borde man kunna förvänta sig att media ställer de kritiserade ministrarna och regeringspartierna mot väggen. Visst media har säkerligen försökt få kommentarer men tydligen inte tillräckligt bra då kommentarerna lyser med sin frånvaro. Tex har vi inte fått någon kommentar från Åsa Romson hur hon ser på sina möjligheter att sitta kvar som vice statsminister efter att bli prickad för en form av ministerstyre. Inte heller har vi hört Stefan Löfven kommentera KU-kritiken mot honom själv och hans regering. Att media på detta sätt är så undvikande att regeringen i princip helt slipper att ställas mot väggen är mycket märkligt.

Förtroendet för regeringen är nu rekordlågt och alla fadäser skadar Sveriges anseende. Nästan dagligen möts vi av nya konstiga företeelser och utspel. Igår var det tex utrikesminister Margot Wallström som lyckades förnärma Finland när hon inte var särskilt välkomnande mot Finlands nya utrikesminister. Dagen innan hade vi uppgifter om att statsminister Stefan Löfven installerat nytt avloppssystem i sitt fritidshus utan att ha tillstånd till detta. Lägg där till alla olika ”testballonger” som regering Löfven sänder ut och som skapar oro för dem det berör. Vi hade tex hotet om att bolag som inte könskvoterar sina styrelser kan riskera att upplösas, vi har lagförslaget om att tvinga alla kommuner till att ta emot invandrare, vi har förslag om tvångsrekrytering vid upphandlingar bara för att nämna några exempel på testballonger som spricker när de når offentligheten.

Det är bra att media rapporterar om dessa fadäser från regering Löfven. Dock är det anmärkningsvärt att man inte ställer de enskilda ministrarna mer mot väggen och ställer de svåra frågorna till dem. Visst krishantering handlar ibland om att tiga och låta tiden glömma. Men det är beklagligt att detta ska vara det enda som regeringen är lyckosam med – att undvika ansvarstagande.

Regeringen har nu regerat i ca 8,5 månader, men har ännu inte lyckats prestera något mer än just alla dessa fadäser. Från regeringshåll skyller man detta på Alliansen och på Sverigedemokraterna som ”tvingar” regeringen att regera på Alliansens budget. Att Stefan Löfven lovade att på heder och samvete att inte regera på någon annans budget visar enbart på att makten är överordnat att hålla sig till löften för regering Löfven. Att regeringsinitiativen eller regeringspropositionerna lyser med sin frånvaro är knappast oppositionens fel ändå är det detta som är regeringens svar. Det håller inte, nej det är dags att ställa regeringen till svars och begära ansvarstagande!

   

   

Media: AB1, AB2, AB3, AB4, Exp1, Exp2, Exp3, Exp3, DN1, DN2, DN3, SvD1<7a>, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SR1, SVT1, SVT2, GP